Johanna Martinsen

 

Denna dagen har vart små snurrig. Började redan i morse när jag messade dagis och sa att vi försov oss men är strax på väg. Dom ringer upp mig och i frågar sätter om Melvin är frisk. Ja sa jag han är INTE magsjuk han hade bara ätit något som magen inte var glad över. Ingen fara han är frisk. Okej säger dom och vi diskuterar att dom ska spara frukost till Melvin för han är på väg. Hinner knappt ta på Melvin ytterskorna fören dom ringer upp igen. Vad tusan vill dom nu tänker jag och svarar. Nehe då har fröknarna plötsligt pratat ihop säg och menar nu på att Melvin inte länge är välkommen till dagis han får snällt vänta till imorgon. Jag blir såklart irriterad och dom förklarar att dom kan ju inte veta om det var magsjuka eller inte så Melvin kan ju smittas. Men jag har ju förklarat att han INTE är magsjuk. Hade han vart det så hade han självklart vart hemma. Blir alltid lika irriterad när dom inte lyssnar på mig. "Men hur kan vi veta säkert att det inte var magsjuka vi har ju inte sett Melvin" ger dom mig till svar. Vid detta laget är jag inte längre irriterad, jag är förbannad. Ni anar inte hur ofta jag tiger till dessa förbannade fröknar som aldrig lyssnar för att inte säga något dumt och onödigt i ren frustration och ilska Kan ge mig fan på att jag hade förlorat min dagisplats om jag yttrat mig. Iaf trots mitt återkommande försök till att få dom att fatta att min son är frisk fick jag snällt ge mig och Melvin fick istället spendera dagen med mig.

 

Vi körde direkt till Gekås för jag skulle hinna träffa syrran innan hon och hennes kompis skulle åka hem. Dom är norskor så det är en bit att åka för dom. Stackars Melvin fick ju inte någon frukost så det första vi gjorde var att möta dom vi ingången säga hej och syns om en stund vi måste få i oss lite frukost. Inte varje gång man gör det så var lite små mysigt. Melvin är otroligt duktig och tålmodig med att snällt följa med överallt och ingenstans. Otroligt tacksam över det för efter vårt lilla korta möte var det dags att köra hem till mormor för jag hade lovat min bror Tobbe att han skulle få skjuts till och från stan för ett möte. Melvin älskar sin morbror så han följde snällt med men när vi satt i väntrummet och han lekt med leksakerna snällt i ca 40min då rann tålamodet slut. Varje minut i 20min frågade han "kommer Tobbe snart, jag vill åka hem nu". Så jäkla irriterande men förstår stackarn. Han hade ju fått nya leksaker av sin moster så han vill ju hem så han kunde leka med dom.

 

Först Lily, Melany och Sofie sen Melvin och nu är mamma dunderförkyld. Jag har umgåtts med dom alla och jag har "peppa, peppa" inte det minsta tecken på en förkylning. Men tyckte lite synd om mamma så vi stannade en stund efter att vi kört hem Tobbe så lagade jag lite mat till henne och Melvin fick leka lite med dom nya leksakerna och "försöka" hålla mormor lite sällskap. Gick ju sådär stackars mamma tyckte mest det var jobbigt. Melvin har sjukt mycket energi och ibland orkar man inte med i hans tempo, speciellt inte när man är sjuk. Kvällen har Melvin och jag spenderat med mysig kvällsmat framför TV:n. Tyckte han var värd det som står ut med en små stressad förvirrad mamma som kör överallt.

 

Har en planering för denna vecka (fredag - fredag) och inte en enda dag hittills har jag lyckats gå efter denna förbannade plan. Vill ha planering och struktur i min vardag men det fungerar ju aldrig. Det är alltid sista minuten grejer eller nått annat som går i vägen. Jag skulle gå till gymmet varje dag denna vecka. Har fortfarande inte fått tid till att ta mig dit och imorgon är det torsdag. Sofie sa till mig en gång att hon gillar att jag är så "easy going" jag bara följer med och ser vad som händer. Spontan och impulsiv. Tur är väl det för mina tappra försök till planering fungerar ju aldrig så hade jag vart tvärtom hade jag väl gått bananas haha.