Vänskap är styrka

Kör in till stan för att möta upp Sofie och Melany på en fika men när jag parkerat bilen möts jag av Sofie som frågar hur är det med mig. Du behöver inte känna dig tvungen att ta dig hit om du inte känner för det. Jag kolla snopet på henne och säger klart jag vill träffas på en fika jag bara... förstår inte varför det gör så ont i mina höfter/jumskar när jag körde hit. Brukar inte känna av något överdrivet fören jag kört längre sträckor och en bilresa på 15min räknas ju inte som lång tid direkt. Min vardags smärta blir bara värre och värre. Hur illa kommer det att bli? Kommer det någonsin att sluta stiga?


Vi hade jätte mysigt och det var skönt att få prata ut. Är så glad över att ha henne i mitt liv. Även om hon inte förstår min smärta så har hon respekt för den och hjälper mig hantera den. Kan vara små saker som att distrahera mig genom att tänka på annat. Försöka glömma min smärta för stunden och leva livet där och då. Vi har alla upplevt känslan och irritationen över att radion spelar sönder låtar. Tänk dig att du hittar din favorit och att radion spelar den hela tiden, alltså varje låt är samma låt. Det går på repeat hela tiden dygnet runt och du lyckas inte stänga av radion hur mycket du än försöker. Man hade ju blivit galen, eller hur? Så är det för mig varje dag med min smärta. Sofie känner mig väl och har lärt sig se på mig när smärtan tar fokus. Hon lyckas alltid distrahera mig för stunden och plötsligt så "glömmer" jag smärtan. Jag får tankarna på annat och jag kan återgå till att njuta av livet igen även om det bara är för stunden. 

Tack Sofie för att du alltid är där, vårt som tort, dag som natt. Du lyckas alltid vända mitt humör med ditt stora hjärta. Även om du vet att ditt budskap ibland kan såra mig så är du ändå alltid öppen och ärlig. Du ska veta att jag alltid kommer vara där för dig. 


Commen | |
Top page