Johanna Martinsen

Ytterligare en månad har gått och inte ett spår av återfall. Är den entligen borta? Har jag segrat? Nej såklart är den kvar. Kommer alltid finnas där nere och gro men jag har lyckats få tillbaka kontrollen. Plötsligt är det jag som bestämer igen. Så vad har jag lärt mig så här långt? Jo att prata/skriva/sjunga ja vilken väg man än väljer så är det viktigt att lätta sitt hjärta. Har aldrig trott att det faktiskt fungerar förut men min tvivel är som bortblåst. Man måste bara lists ut hur man lyckas bäst. Jag är en grubblar som begraver sina känslor och bekymmer. Som ni vet har jag svårt att prata men jag har märkt att jag har lättare för att skriva. Sen jag startade denna blogg har jag mått bättre psykiskt. Jag är på bättre humör, har till och med lyckats förändra min syn på livet. Allt till det bättre. Känns som om jag lever på moln och ändå har jag bara skrapat lite på ytan. Tänk då hur det kan bli om jag lyckas gräva upp alla beskymer ur min grop. Depressionen kommer alltid vara en del av mig men jag tänker inte låta den avgöra vem jag är eller styra mitt liv.