Min graviditet
Sitter i soffan och går igenom M's bebiskläder och jag får en klump i magen. Påminner mig om graviditeten och all stress och oro det medföljde. Graviditeten var smidig och lugn i början förutom illamåendet och magkattarem. Men strax innan det är dags för ultraljudet får jag en stark magkänsla av att något inte står rätt till. Går liksom inte förklara men på något vis talar min kropp om att någonting sker med min bebis. Jag lägger även märke till att min mage inte växer. Jag blir så klart orolig men lugnar ner mig men vid ultraljudet kan jag inte hålla tyst. Dom gör sina vanliga mätningar med huvud och lårben och allt ser bra ut men jag säger envist. Min mage växer inte och jag kan känna med hela kroppen att något inte står rätt till. "äh, det är bara nervåsiteten som talar" säger hon med ultraljudstickan i handen. Men jag står envist fast vid att dom måste kolla mer noga. Och efter lite övertalande så får hon för sig att mäta magen på M och då var det inte lika lugnt. Om jag inte minns helt fel så var han ca 40% underviktig. Jag säger ju att något är fel! Dom börjar intala mig att min bebis har kromosom fel och att jag måste ta prov på fostervattnet men jag total vägrar. Har läst att det kan vara farligt för bebisen och jag tänker inte utsätta honom för mer risk. han har nog bekymmer som det är. Kromosom fel eller inte så är det min bebis! Här börjar en lång resa med mycket stress och oro.
Sista bilden på mig som gravid och det syns inte ens. Ser bara ett ihop rullat täcke.
I början var det mer återkommande besök här i Varberg för att mäta samt lyssna på hjärtat i en sån där mätare som jag inte kan komma på vad det heter i skrivandets stund. Kommer inte ihåg hur ofta det var i början men kanske 1 gång i veckan eller så. Plötsligt en dag får jag väldiga kraftiga sammandragningar, kan även vart förvärkar, och vi tar vår väska och åker in till BB. Dom lyssnar på hjärtat och mäter hur långt det är emellan och skickar sedan in mig på ett rum. Det visade sig att jag hade öppnat mig lite så dom ger mig kortisonspruta i hopp om att stoppa igångsättningen. Minns inte vilken vecka jag var i för som sagt jag var så upptagen med att ta in all information. Dom skickar mig i ambulans ner till Halmstad för dom kan inte förlösa mig om sprutan inte hjälper. Tack och lov så blev det ingen förlossning men efter detta så var det ner till Halmstad var och varannan dag resten av tiden och jag var beordrad att alltid ha väskan med mig för ibland fick jag stanna i några dagar. Varje ultraljud fick dom mäta Melvin för att se så han inte slutar växa samt mäta fostervatten men även flödet från livmoderkakan. Vet en idag inte varför flödet var så dåligt i mina vener. M fick kämpa för att få maten vilket gjorde att han inte gick upp i vikt som han borde. Vilket fall, en vanlig rutin dag ner till Halmstad och min läkare mäter mig som vanlig med ultraljudet och ser mer fundersam ut än vanligt. Han skickar in mig på rummet och C hinner inte mer än komma innan för dörren på rummet innan läkaren kommer tillbaka och brister ur sig "du vi får plocka ut honom jag slutar mitt skift här nu men jag ordnar ett team så kommer sköterskan strax in och förbereder dig för kejsarsnitt. Om 3h är ni föräldrar" Jag stammar och kollar på C som skiner som en sol och är hur lugn som helst. Vilket var tur för det lugnade mig som var i mer eller mindre chocktillstånd.
BB bilden på Melvin. Minns inte riktigt hur "gammal" han är men skulle gissa ca 2-3v för har fick inte ha kläder på sig i början. (Bodyn är prematur stl 44 och han drunknar i den)
Operationen gick jätte bra och jag var vaken och kunde se hela processen. (taket speglade sig) Han vägde 1435g, född i vecka 34 och var fullt frisk. Han hade färdigutvecklade lungor så det ända som skilde sig från en fullgången bebis var sondmatningen och värmebädden för att inte ödsla med sin energi. Så vi fick stanna kvar på Neonatalen tills M vägde strax över 2kg och var på slutspurten av sin sond. Det första han gjorde när vi kom hem var att rycka ut den så vi fick åka till BB så att dom kunde sätta dit den på nytt. Envis från födseln.