Centre of attention

adults, beggar, black and white
Nej nu får det allt ske en ordentlig förändring. Jag tycker det är lite små kul att få folk nyfikna men när jag väl lyckas blir det jobbigt för då hamnar jag plötsligt i centrum och här vill jag ju inte riktigt vara för då blir jag plötsligt obekväm. Jag vill stå längst bak där jag känner mig fri. Så varför kan jag inte ha samma känsla även om jag råkar stå i mitten? Varför ska det spela någon roll, jag är ju fortfarande i samma rum som alla andra. Folket försvinner ju inte bara för att jag ställer mig på en annan plats. Är jag bekväm längst ner i korridoren så kan jag väl vara lika bekväm i mitten av korridoren? Det är ju samma jävla korridor så varför ska det vara så svårt att känna sig bekväm överallt!? Blir galen på mig själv och mina dumma tankar och idéer men erkänn att du har upplevt samma tankar. Kanske inte idag men igår, förra året, i ungdomen? Ja någon gång i livet kommer det att ske. Det är ju inget farligt. Världen går inte under och vem har sagt att alla som står runt dig är elaka svin!? INGEN. Dom är ju bara lite nyfikna på vad du har att säga. Vi måste lära oss att sluta tro det värsta om allt och alla. Släpp fördomen och ta vara på ögonblicket. Jag har under många år vart den blyga som inte vill stå i vägen för någon. Och så är det än idag, vill absolut inte trampa någon på tårna men jag tänker heller inte låta någon eller något annat tala om för mig vart min plats är i livet. Jag har mina mål och för att ta mig dit måste jag våga möta mina rädslor och utmaningar. Våga var dig själv och gör det bästa av situationen!
 
// It´s about time to make a change. I kind of enjoy making people curios but when I do manege, I suddenly get uncomfortable because I´m now in the centre of attention. I just want to stand in the back where Í feel free. So why can´t I feel the same way even though I stand in the middle? Why does it have to matter, I´m still in the same room as the rest of the people. The people don´t vanish just because you move from one spot til the other. If I can feel comfortable in the end of the corridor, why can´t i feel the same way standing in the middle? I mean it´s the same fucking corridor so why does it have to be so hard. I´m losing my mind over this stupid thoughts but then again I'm not the only one going through this, am I? You´ve felt the same way some time in your life. Maybe not today but yesterday, last year, in your youth? It´s not like is dangerous. Who said the people around you is mean bastards? NO ONE.  They´re just curios on what you have to say. We all need to learn to let loose of all the sterotypes and enjoy the moment. Under many years I was the shy one how didn´t want to get in the way and that's still me, I don´t want to step on anyone´s toes but I not gonna let anyone tell me what to do for the rest of my life either. I Have my goals in life and to be able to reach them I need to face my fears and challenges. Be me and do the best I can in all situations. //
 
Commen | dream, goals | |
Top page